Fiskodlingens nettobelastningssystem: Inre belastning och borttagning av mindre värdefull fisk

På basen av publicerade undersökningar bedöms, i vilken utsträckning det med ett effektivt fiske skulle var möjligt att kompensera fiskodlingens näringsbelastning i Skärgårdshavet, bortsett från att fisket avlägsnar näringsämnen med fiskbiomassan. Med det avses närmast den inverkan, som ett effektivt fiske har på fiskbeståndets inre belastning.

Endast en grov bedömning kan göras av det kvantitativa värdet för den belastningsminskning, som åstadkoms genom fisket, eftersom förhållandet påverkas av ett flertal faktorer. De fiskar, som utnyttjar föda från botten förorsakar en inre belastning, medan planktonätande fiskar enbart cirkulerar de näringsämnen som redan finns i vattnet.

 Fiskodlingens yttre belastning i Skärgårdshavet är ca 25 000 kg fosfor och ca 200 000 kg kväve per år. På basen av den hastighet med vilken fiskarna utsöndrar fosfor och kväve kan man beräkna, att om biomassan för fiskar med medelvikten 50 g minskar i området med 300 000 kg (t.ex. 3 kg per hektar på ett 1 000 km2 stort område), minskar den inre fosforbelastning, som fiskarna förorsakar, med ca 2 100 kg. Detta skulle motsvara ca 9 % av den yttre belastning, som förorsakas av fiskodlingen. För kvävets del skulle en motsvarande minskning av biomassan reducera den årliga inre belastningen från fisken med ca 21 000 kg, vilket skulle motsvara ca 10 % av fiskodlingarnas yttre belastning.

Kalkylerna innehåller ett stort antal antaganden och osäkra faktorer. Beräkningarna grundar sig på en minskning av biomassan inom ett visst område och inte på den totala fiskfångsten. För att uppnå en minskning av biomassan i föregående exempel, kan man behöva en mångdubbling av fångstmängden.

Näringsväv och orsakskedjor i Östersjön är andra än i insjöarna, där största delen av de refererade undersökningarna är gjorda. På basen av undersökningarna kan man inte dra slutsatser, som direkt gäller för Östersjön.