Östersjölaxens M74-syndrom: uppföljningsresultat från de finländska älvarna fram till våren 2007

Styrkan i laxens reproduktionsstörning, M74-syndromet, kontrolleras årligen med försöksinkubering. Under våren 2007 inkuberades laxrom från enskilda moderfiskar från Simo, Torne, Kemi och Kymmene älvar.

Dödligheten hos gulesäcksyngel från Simo älvs lax var i genomsnitt 26 % eller betydligt högre än under åren 2003–2005. I grupperna med yngel av Simo älvs lax, förekom i uppföljningen under våren 2007, M74-syndromet hos närmare en tredjedel och i 16 procent av grupperna dog samtliga yngel i M74-syndromet.

Dödligheten hos gulesäcksyngel av Torne älvs lax var i stort sett lika hög som under de fyra föregående åren. I en av gruppen yngel från Torne älvs lax var M74-syndromet så kraftigt, att samtliga yngel dog.

Den genomsnittliga dödligheten hos gulesäcksyngel av Kemi älvs lax, som var med för andra gången i uppföljningen, var lika stor (40 %), som föregående år.

Bland Kymmene älvs lax, där man föregående år inte konstaterat ett enda fall av M74, var M74 symtom nu vanliga (i 25 proc. av yngelgrupperna). I över 10 procent av yngelgrupperna dog samtliga yngel i syndromet och den genomsnittliga dödligheten för gulesäcksynglen var över 20 %.

I stort sett sammanfaller de genomsnittliga årliga dödligheterna hos yngel i gulesäcksstadiet och andelen moderfiskar med M74. Under sådana år, då M74 är lindrig i de flesta yngelgrupperna, kan ändå skillnaden mellan andelen moderfiskar med M74 och dödligheten hos gulesäcksyngel vara över 20 procentenheter. Skillnaden mellan andelen M74-moderfiskar och dödlighet hos gulesäcksyngel var år 2007 i genomsnitt fem procentenheter och störst i matrialet från Kemi älv (14 procentenheter).