Vinterbeten i den norra delen av renskötselområdet åren 2005–2008: förändringar i betenas tillstånd sedan mitten av 1990-talet

En betesinventering genomfördes åren 2005-2008 i 20 renbeteslag i den norra delen av renskötselområdet. Inventeringens resultat jämfördes därefter med tidigare inventeringar.

Lavbetena var inom en stor del av renbeteslagen kraftigt nerslitna (under 300 kg lavar/ha). Ändå var lavbetena i de flesta renbeteslag i bättre skick inom sommarbetesområden jämfört med vinterbetesområden. Lavbeten i gott skick (över 1 000 kg lav/ha) och relativt gott skick (500-1 000 kg lav/ha) fanns fortfarande kvar på sådana vinterbetesområden, där renarna huvudsakligen betade enbart på vintern och som låg i skyddsområden, som inte påverkades av skogsbruk och infrastruktur. De mest nerslitna lavbetena fanns i fjällregionen samt i västra och centrala Lappland. Lavmängden hade minskat i de undersökta provområdena i de flesta av renbeteslagen från 1990-talet till åren 2005-2009. Skogsbrukets långsiktiga inverkan på betena blir tydlig inom renbeteslagen i skogsbruksområdet, där skogs- och betesområdet splittrats i en mosaik av främst avverkningsytor, nyplanteringar och ungskog. Mer vidsträckta och enhetliga vinterbetesområden i uppvuxen och gammal skog finns numera inom skyddsområden. Också det faktum att byggnation i anslutning till infrastrukturen småningom ökar inom renbetena, gör att vinterbetesområdena blir alltmer splittrade. Inom sammanlagt 11 renbeteslag täckte eller inverkade infrastrukturen på 5-27 % av renbeteslagens yta, medan inverkan var mindre i mer ödemarksdominerade renbeteslag.

För att kunna förbättra lavbetenas tillstånd, bör man förutom reglering av antalet renar också fästa mer uppmärksamhet än tidigare vid att utveckla och förverkliga fungerande betesskiftessystem inom renbeteslagen. Eftersom skogsbruk och infrastruktur har en negativ inverkan på vinterbetenas tillstånd och tillgänglighet, bör man vid verksamhet inom skogsbruket och vid utvidgning av infrastrukturen uppmärksamma renskötseln bättre än tidigare, särskilt i den norra delen av renskötselområdet. Det finns skäl att vid sidan av rentäthet och betesanvändning i större omfattning än tidigare också granska inverkan av övrig markanvändning på lavbetenas kondition och vinterbetenas tillstånd. Uppföljningen av renbetesmiljöns tillstånd borde utvecklas till ett mångsidigt samarbete med förenade resurser mellan olika forskningsinstitutioner.