Gråtrutsprojektet för mellersta Finska viken – decimering av stammarna 2004–2007

I ett samarbetsprojekt på bred bas decimerades mellersta Finska vikens gråtrutsstammar med 34 % under åren 2004–2007. Målet var att minska gråtrutens predationstryck på andra skärgårdsfåglar samt att lindra det oljud och de sanitära olägenheter som trutarna anses förorsaka i huvudstadsregionens urbana miljö. I en systematiskt genomförd fångst med fällor avlivades 15 000 gråtrutar och 600 havstrutar i häckande ålder på fyra stora soptippar i Nyland. I projektet deltog representanter för bl.a. naturskydd, djurskydd, avfallshantering, städer och viltforskning. Nylands jaktvårdsdistrikt svarade för projektets förvaltning.

Enligt ringåterfynden från avlivade trutar var fångsten tydligt koncentrerad på stammarna i mellersta Finska viken. Trutar från andra områden sökte också näring på soptipparna, detta särskilt under sträcktiden. Mellersta Finska vikens gråtrutar besökte soptipparna aktivare ju närmare soptippen de själva var födda, medan trutar som kom längre ifrån förekom mera sporadiskt. Fångsten decimerade gråtrutens stammar men målet att minska dem med hälften uppnåddes inte. Uppskattningen att 15 000 avlivade fåglar skulle räcka till visade sig vara knappt tilltagen, då fångsten också innehöll en betydande andel förstagångshäckare och fåglar från andra områden. Det verkar uppenbart att en fortsatt fångst under ytterligare några år skulle ge utslag i en snabbare nedgång i gråtrutsstammen, då andelen potentiella rekryter till stammen nu minskat under fyra års tid.

Ett av projektets mål var att minska gråtrutens predation på silltrutens ungar. Detta mål uppnåddes. Gråtrutens andel i silltrutsungarnas förluster på Söderskär minskade till en fjärdedel jämfört med situationen i slutet av 1990-talet. Ett lika bra resultat uppnåddes också tillfälligt under andra hälften av 1980-talet, då gråtrutar som aktivt jagade silltrutsungar avlivades på Söderskär. En slutsats av projektet är att fångst av gråtrutar i stor skala på soptippar påverkar stammarna i närområdet, men effekten är inte bestående. Den kraftigt decimerade trutstammen ökar igen snabbt då verksamheten stoppas. Orsaken är populationens egen respons: gråtrutens reproduktion är täthetsberoende. Reproduktionen ökar då stammen minskar och ungfåglar rekryteras snabbare till den häckande populationen.