Index för viltrikedomen i relation till olika arters och artgruppers artnivå

Ett fl ertal frågor rörande förvaltning och skydd av djurstammar förutsätter ett systematiskt tillvägagångssätt, en ingående kunskap om arternas inbördes växelverkan och beaktande av denna kunskap vid planering av praktiska åtgärder. Övervakningen av viltstammarnas numerär har sedan tio år tillbaka haft ett klart uttalat mål att jämsides med information på artnivå också kunna beskriva viltsamhället och dess välbefi nnande på ett mera allmänt plan. I avsikt att närmare kunna gestalta denna helhetsbild har vi myntat begreppet viltrikedom. Viltrikedomen avses beskriva förekomst och numerär för ett antal bekanta och viktiga viltarter.

För praktiskt bruk defi nierades index för viltrikedomen, vilkas värden kunde ledas ur de fi nska vilttriangelräkningarna. 16 arter valdes att representera viltrikedomen. Arterna gynnar olika miljötyper och skogens olika successionsstadier. Bland arterna fi nns rovdjur och deras bytesdjur, systematiskt och ekologiskt olika djurarter. För att kunna nyttja viltrikedomsindex inom förvaltning och forskning är det viktigt att känna till hur detta index står i relation till enskilda arters och artgruppers förekomst och antal. Här granskar vi 16 arters och artgruppers (skogshöns, små rovdjur, stora rovdjur, hjortdjur) relation till viltrikedomsindex i tid och rum.

Resultaten framhäver olika arters samhällsstruktur, deras sinsemellan växelverkan och också hur likartade arter reagerar likartat på yttre störningar. Denna homogenitet i viltrikedomen verkar vara särskilt tydlig i landets nordliga delar. Ett antal allmänna viltarter (skogshare, ekorre, rödräv) uppvisar en markant och kraftig positiv relation till viltrikedomen såväl i olika områden som i tiden. Resultaten åskådliggör hur olika arters och artgruppers inverkan på index betonas i landets olika delar och hur viltrikedomen uppbyggs av olika artkonstellationer.