Laxfisket i Tana älvs biflöden

Undersökningen fokuserar på de förändringar som skett inom laxfisket i biälvarna på den finländska sidan av Tana älv. Revideringen av lagen om fiske (1998) och fiskeristadgan för Tana  älvs biflöden (1990) har haft som följd att antalet laxfiskare har ökat och såväl fiskets karaktär som fisketrycket har förändrats.

Till Tana älvs vattendrag hör på den finländska sidan tolv lekälvar, där fisket regleras med den s.k. fiskeristadgan för Tana älvs fiskeområde. Några biälvar är numera helt fredade från fiske (Yläpulmankijoki, Luossajoki, Skiihpajoki), eller delvis fredade (Kalddasjoki, Tsarsjoki).

I biälvarna fiskar ortsbor, folk från närliggande kommuner, fritidsboende och intresserade, som har fått tillgång till fiskerätt genom överlåtelse. I de minsta laxälvarna fiskas endast sporadiskt. I Pulmankijärvi är laxfisket reglerat genom fullmakt. I Utsjoki är laxfisket okontrollerat och där råder tidvis trängsel. Tyngdpunkten för laxfisket infaller i juli, under det bästa laxsteget.

De statistikförda laxfångsterna har varierat likartat i de största biälvarna. Goda fångstår förekom i början av 1990- och 2000-talen, samt åren 2006 och 2008. Från Utsjoki och dess biflöden har man noterat en årlig laxfångst på i genomsnitt 1 500 kg, från Vetsikkojoki ca 590 kg och från Pulmankijärvi ca 450 kg. De laxar som stiger i biflödena är oftast (90 %) laxar som tillbringat ett år i havet. Endast i fångsterna åren 2002 och 2007 förekom ovanligt många (30 %) laxar med två havsår. Genomsnittsvikten för de laxar som fiskas i biflödena är 1,2 kg, mindre än för laxarna från Tana älvs huvudfåra (1,6 kg).

Skötseln av laxens delbestånd kräver samarbete mellan vattenägarna och en gemensam syn på hur laxfisket ska kvoteras.

Nyckelord: Länsman, M. & Niemelä, E. 2010. . Riista- ja kalatalous –

Selvityksiä 2/2010. 26 s.