Ohita navigointilinkitGå till frontsidan
Suomeksi | In English

  Översikt | Index A-Ö  
Första sidan Vilt Ren Fisk Akvakultur Ekonomi och samhället Statistik Kontaktuppgifter Publikationer Institutet

Nyttjade fiskarter:
» Abborre
» Asp
» Braxen
» Bäckröding
» Flundra, skrubbskädda
» Gers
» Gädda
» Gös
» Harr
» Hornsimpa
» Id
» Kanadaröding
» Karp
» Lake
» Lax
» Mört
» Nejonöga
» Nors
» Peledsik
» Piggvar
» Regnbågslax
» Röding
» Sik
» Siklöja
» Strömming
» Sutare
» Torsk
» Vassbuk, skarpsill
» Vimma
» Ål
» Öring
» Främmande arter 

Abborre

(Perca fluviatilis)

Ordning: Abborrartade fiskar Perciformes Underordning: Percoidei Familj: Abborrar Percidae

Bild: Ari Saura

Kännetecken: Abborrens speciella kännetecken är de mörka vertikala sidoränderna och de rödskiftande buk- och analfenorna. Fjällen är sträva och sitter hårt fast i huden och deras bakkant är försedd med små taggar. Också taggarna på gällocket och på den första ryggfenan är bekanta för de flesta, som rensat fisk. Abborrens närmaste släktingar i Finland är gösen och gersen.

Förekomst och ursprung: Abborren har en omfattande utbredning i Europa med undantag för Portugal och Spanien, Syditalien, västra delen av Balkanhalvön och öarna i Nordatlanten. Abborren är allmän och talrik i nästan hela Finland, vilket visar att arten har god anpassningsförmåga. Sura vattendrag tolererar den bättre än de flesta andra av våra fiskarter. I Östersjön påträffas abborren inom hela området i närheten av kusten.

Reproduktion: Abborren blir könsmogen vid 2-5 års ålder då den är 9-14 cm lång. Abborrhonan har en enda romsäck medan hanen har två könskörtlar. Könsprodukterna utvecklas rätt långt redan under hösten.

I södra Finland börjar leken vid grunda stränder i april eller maj. Lektiden sträcker sig in i juni, i kalla vatten ända till juli. Vid leken avger honan ett spiralformat ljust romband på kvistar eller växtlighet på bottnen. Embryonalutvecklingen startar direkt efter att hanarna avgett sin rom. Efter 10-15 dagar kläcks de 5-6 mm långa ynglen ur det då nästan genomskinliga rombandet. Ynglen sprider sig i vattenmassan och tar sig småningom till mer grunda strandvatten där de växer till.

Föda, tillväxt och vandringar: Abborrens tillväxthastighet varierar mycket beroende på näringstillgången i habitatet och beståndet täthet. En femårig abborre är i våra kustvatten 12-24 cm. De mest snabbvuxna aborrarna hittar man i allmänhet i ytterskärgården. En förutsättning för snabb tillväxt är att abborren övergår till fiskföda. I små skogstjärnar blir abborrarna 15-16 cm långa med en vikt på 30-50 g. Under goda förhållanden kan abborren efter tio år vara 40 cm lång och väga ett kg. Abborren kan uppnå en vikt på över 3 kg. Den utnyttjar måga slags föda: djurplankton, bottendjur och fisk. Aborren vandrar mellan sina reproduktionsområden och näringsområden. I kustvattnen utsträcker sig stimmens vandringar vanligen några kilometer, men ända upp till hundra kilometer långa vandringar är kända.

Fiske och fångster: Abborren förekommer allmänt och är lätt att fånga och är därför den fisk de flesta finländare först får på sitt metspö. Fritidsfiskarna har de senaste åren tagit upp 11-18 miljoner kg abborre årligen, vilket är närmare en tredjedel av fritidsfiskets totalfångst. Yrkesfiskets fångst har under de senaste åren vuxit till ca. en fjärdedel av totalfångsten i havet och har lokalt stor betydelse.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Abborren är som art livskraftig. Abborrbestånden har länge varit rikliga i Skärgårdshavet, Bottenhavet och i Finska viken. Den senaste tiden har fångsterna i Finska viken åtminstone lokalt försämrats. Abborren lider om vattnen är starkt eutrofierade eller försurade.



Textversion

 


© Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.Förändrat 5.11.2007