Braxen

(Abramis brama)

Ordning: Karpartade fiskar Cypriniformes Familj: Karpfiskar Cyprinidae

Bild: Ari Saura

Kännetecken: Braxen har en platt och hög kropp och är en av våra största ursprungliga mörtfiskar. Munnen öppnar sig som ett rör, när den söker föda på botten. Braxen förväxlas lätt med björkna och faren, särskilt då den är ung. Den skiljer sig från björkna bl.a. på det större antalet fenstrålar i analfenan och på de mindre fjällen. Faren har en längre analfena och en uppåtriktad mun, vilket skiljer den från braxen. Braxen har 26-34 fenstrålar i analfenan, björkna 22-26 och faren 35-44. Antalet fjäll i sidolinjen är hos braxen över 49, hos björkna under 49.

Förekomst och ursprung: Braxen förekommer i största delen av Europa. Gränsen för utbredningen i norr ligger norr om polcirkeln. Finland har sina bästa braxenbestånd i sjöarna i landets södra och mellersta delar samt i grunda havsvikar längs hela kusten. De nordligaste enskilda braxensjöarna finns inom Sodankylä kommun, men fisken förekommer allmänt bara upp till Ule älvs vattensystem. De nordligaste förekomsterna har vanligen fått sin början från utsättningar, eftersom arten har flyttats till ett stort antal nya vattendrag. Ju mer ett vattendrag är eutrofierat desto tätare är vanligen braxenbeståndet, medan fisken i genomsnitt är mindre. Braxen har ökat i takt med eutrofieringen i många sjöar, i Skärgårdshavet och Finska viken och också i ytterskärgården.

Reproduktion: Braxen blir i allmänhet könsmogen först vid 7-11 års ålder, vid en vikt på 250-900 g. Leken börjar på våren då vattentemperaturen är 15 grader. På många håll sker leken i etapper och den kan pågå under flera veckor. Man har vant sig att skilja på olika lekgrupper och benämner dem efter samtidiga naturfenomen. Rommen klibbar fast vid vattenväxternas blad, skaft och rötter. Ynglen kläcks, beroende på temperaturen, inom 8-12 dagar.

Föda, tillväxt och vandringar: Som yngel äter braxen djurplankton. Huvudfödan för vuxna braxnar är mollusker och insektlarver, som lever i bottenslammet. I brist på annan föda kan braxnarna till en del få nöja sig med planktondiet. Fisken är långlivad och växer relativt långsamt. Tillväxthastigheten varierar visserligen från ett vattendrag till ett annat. Braxenindivider i täta bestånd i näringsrika vattendrag kan väga så lite som ett halvt kg som 15-åringar. Fiskar, som växt upp under bättre förhållanden når under samma tid en vikt på 1,5-2 kg.

Braxen är ingen egentlig vandringsfisk, men i samband med födosök kan stimmen röra sig över rätt stora områden. I Skärgårdshavet utsträcks t.ex. födovandringarna ända till ytterskärgården, trots att lekplatserna finns vid kustens inre vikar och i älvmynningar. Då vattnet blir kallare på hösten, samlar sig braxnarna i vinterstim i djuphålorna.

Fiske och fångster: Traditionellt har braxen varit en högt värderad bytesfisk p.g.a. att den är allmänt förekommande, storvuxen och välsmakande. Braxnar över ett kg har en fetthalt på 4-10 %, och de passar mycket väl som rökta, som ugnsfisk eller som saltfisk. Fritidsfiskarnas fångst var år 2004 över 2 miljoner kg. Braxen fiskas numera huvudsakligen med stormaskiga nät, men också på mete, med katsor, ryssjor och på långrev.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Braxenbestånden har i Finland skötts både med utsättningar och fiskebegränsningar. Bestånden i många sjöar härstammar från utsättningar som gjorts för mellan 20 och 120 år sedan. Det är lätt att föra in arten till nya vattendrag genom att flytta moderfiskar eller unga fiskar. Vården av bestånden handlar främst om att organisera fisket på ett riktigt sätt.

I många av södra Finlands kraftigt eutrofierade sjöar bidrar ett tätt och svagvuxet braxenbestånd till att upprätthålla eutrofieringen. Tillsammans med mörten är braxen en av de arter, som borde utsättas för fiskevårdande fångst i syfte att förbättra vattenkvaliteten. Braxens värde och användning som hushållsfisk har minskat uder de senaste decenierna och också många snabbvuxna braxenbestånd har blivit dåligt utnyttjade. Ett effektivt fiske förbättrar tillväxten hos de återstående braxnarna, vilket också innebär att deras värde som matfisk ökar.

Textversion