Gers

(Gymnocephalus cernuus)

Ordning: Abborrartade fiskar Perciformes Underordning: Percoidei Familj: Abborrfiskar Percidae

Bild: Lauri Urho

Kännetecken: Gersen är en liten grönbrun, taggig bottenfisk, som hör till abborrfamiljen. Den påminner till utseendet lite om en gös eller abborre, men skiljer sig genom färgen och de sammanvuxna ryggfenorna. Den nedre delan av det taggiga huvudet har slemfyllda gropar och också huden är täckt av ett kraftigt slemlager.

Förekomst och ursprung: Gersen förekommer i största delen av Europas och Asiens nordliga delar. Den saknas på Pyreneiska och Apenninska halvöarna, dvs Spanien, Portugal och Italien samt i Skottland. I Norge påträffas gersen i insjöar i de södra delarna. I Finland är den talrik i många typer av vattendrag. I träsk med torvrika stränder och gyttjebottnar, utan syrerika sten- eller sandbottnar, kan den däremot saknas. Gersen är, trots att den är talrik, därför inte lika allmän som abborren. Norra gränsen för utbredningen går vid Maanselkä vattendelare, d.v.s. den saknas i de vattendrag, som rinner ut i Norra Ishavet. I Östersjön sträcker sig gersens utbredning längre ut från kusten än andra insjöfiskars. Den drar nytta av en lindrig eutrofiering, medan reproduktionen blir lidande vid längre gången övergödning.

Reproduktion: Gersen leker direkt efter islossningen och leken varar långt in i juli. Könsmognaden uppnås vid 1-3 års ålder, då den är 6-12 cm lång. Snabbvuxna hanar kan vara lekmogna redan som ettåringar.

Föda, tillväxt och vandringar: Gersens tillväxt varierar med vattendraget – sannolikt beroende på tillgången på föda och mängden fiskar, som konkurrerar om samma föda. Utanför Helsingfors är en 10 cm:s gers 2 år, i Tusby träsk 3-4 år, i mellersta Finlands näringsfattiga sjöar 5-8 år. Gersens ögon är anpassade till svagt ljus och den är också som aktivast i skymningen eller på natten.

Nästan all slags animalisk föda som kan finnas på botten duger åt gersen, också rom. Trots att det i vissa undersökningar har konstaterats att gersen vintertid äter mycket sikrom, är det inte säkert att den förmår påverka sik- och siklöjebestånden negativt. Å andra sidan äter t.ex. abborre, gädda, gös och lake mycket gers.

Fiske och fångster: Gersen är i Finland egentligen inte föremål för fiske, trots det uppskattar många gersrom och gerssoppa. I början av förra seklet var gersen en värdefull produkt på Karelska näset där den fångades vintertid och exporterades levande ända till S:t Petersburg. Numera får våra rikliga gersresurser vara i fred – den ringa storleken och det faktum att den är svår att hantera begränsar utnyttjandet av gersen.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Gersbestånden är inte hotade, även om långtgående övergödning inte är till dess fördel.

Textversion