Harr

(Thymallys thymallus)

Ordning: Laxartade fiskar Salmoniformes Familj: Laxar Salmonidae Underfamilj: Thymallinae

Bild: Ari Saura

Kännetecken: Den stora, höga rygfenan skiljer den slanka harren från våra andra laxfiskar med fettfena. Harren har ljust kött och dess fjällkonfiguration kan tillsammans med pigmenteringen ge intryck av en längsgående randning.

Förekomst och ursprung: Harren är den enda representanten för sin släkt i Europa, med undantag för den allra östra delen, där också den nordliga harren (T. arcticus) förekommer. Harrens utbredning omfattar Nordeuropa; från England och Frankrike österut till Uralbergen i Ryssland och i söder till Norditalien, forna Jugoslavien och Ukraina samt i norr till ända till Ishavet. Hos oss är harren vanligast i norra Finland, men den förekommer också i östra Finlands stora sjöar (Stor-Saimen, Pielinen, Höytiäinen och Lieksa älv) och på strömrika ställen i havet. I havet påträffas harren bara i områden med en salthalt under 5,5‰. Vid kusten förekommer den spritt norr om Björneborg; de ursprungliga bestånden i Bottenhavet, norra Kvarken och Botenviken är dock svaga. De flesta bestånden i norra Finland är ursprugliga, med undantag t.ex. i Kemi älv, där man satt ut fiskar med främmande ursprung. Med undantag för vissa områden i Vuoksens vattensystem härstammar södra och mellersta Finlands nuvarande harrbestånd från utsättningar.

Reproduktion: I motsats till många andra laxfiskar leker harren på våren, hos oss i (april)-maj-juni. Leken kan försiggå i en sjö, älv eller i havet. Harrarna blir könsmogna som 3-6 åringar vid en längd på ca. 30 cm. Antalet romkorn är mellan 2000 och 20000 och deras diameter är 2,5-3,5 mm. Leken sker på sand-, grus,- eller stenbotten på ett djup från ett par decimeter till åtminstone fyra meter. Ynglen kläcks efter 3-4 veckor och är då ungefär 10 mm långa.

Föda, tillväxt och vandringar: Till en början äter harrynglen djurplankton. De växer snabbt och uppnår 10 cm:s längd under den första sommaren. Unga och vuxna harrar äter bl.a. bottendjur, insekter från vattenytan och fisk. Harrarna är stationära, lever ofta i glesa stim, men sprider sig ändå effektivt redan efter den första sommaren. De mest snabbvuxna harrarna når en längd om 40 cm på 4 år. För de långsammaste tar det 10 år för att nå 40 cm. De äldsta harrarna blir omkring 15 år. Den största harr, som fångats i Finland på 2000-talet vägde ca. 2,3 kg.

Fiske och fångster: Harren är en viktig bytesfisk för husbehovs- och fritidsfiskare. Den årliga fångsten beräknas uppgå till mellan 250 och 470 ton. Särskilt i norra Finland är älvfisket betydande, fångsterna i de utbyggda älvarna är betydligt svagare. Tidigare fick man också rikliga fångster i havsområdet, men fångsterna minskade t.ex. i norra Kvarken redan på 1960-talet. Bl.a. i östra Finland, i södra Saimen, fiskar man ännu upp några tusen kg per år. Harren fiskas företrädesvis med spö.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Hög syrehalt i vattnet är viktig för harrens embryonala utveckling, vilket innebär att eutrofiering och igenslammade lekbottnar är hot mot bestånden. Harrens embryon är också känsliga för extrema temperaturer. Ett annat hot är aluminium- och järnhalten i älvvattnet på våren, eftersom yngeldödligheten blir onormalt hög om vattnets pH-värde sjunker under 6.

Harrbestånden har gått tillbaka i bräckta vatten och i kustälvarna. Orsaken antas framförallt vara mänsklig verksamhet, i vissa fall fiske, men i synnerhet påverkar uppdämning och reglering av älvarna och markberedningsmetoder, som försämrar vattenkvaliteten. Mer precist har man inte lyckats visa vilka faktorer som mest har påverkat beståndens tillbakagång. Fiskodlingen antas utarma våra harrstammar. Utsättningarna har å andra sidan ökat harrens utbredning, man har t.ex. i Kymmene älv och Vanda å genom utsättningar fått till stånd ett reproducerande harrbestånd. I statens odlingsanstalter finns i bevarande-/moderfiskodling 11 st harrstammar, i privata odlingar ytterligare ett antal. Årligen sätter man ut knappt 2 miljoner sommargamla harryngel.

Fiske efter harr är förbjudet 1.4.-31.5., förutom fiske med drag eller spö. Minimimåttet för harr är vid allt fiske satt till 30 cm, lokalt kan högre minimimått förekomma.

Inom Europa har harren på vissa platser klassificerats som hotad. För Finlands del har den i havsområdet i 2000-klassificeringen satts under observation, de övriga bestånden är livskraftiga. De bestånd som stiger från havet till älvarna för lek och de som leker i havet är trots det uppenbarligen starkt hotade. I Bottenhavet finns veterligen de enda reproduktionsområdena för havslekande harr i världen.

Övrigt: Harren har en mild lukt av timjan, vilket det latinska namnet thymallus berättar. Den har i långa tider ansetts vara en delikatess, och hos samerna har den också använts som naturläkemedel. Fiskköttet innehåller 4-8 g fett/100g och Omega-3 fettsyror 1,6 mg/100g.

Textversion