Ohita navigointilinkitGå till frontsidan
Suomeksi | In English

  Översikt | Index A-Ö  
Första sidan Vilt Ren Fisk Akvakultur Ekonomi och samhället Statistik Kontaktuppgifter Publikationer Institutet

Nyttjade fiskarter:
» Abborre
» Asp
» Braxen
» Bäckröding
» Flundra, skrubbskädda
» Gers
» Gädda
» Gös
» Harr
» Hornsimpa
» Id
» Kanadaröding
» Karp
» Lake
» Lax
» Mört
» Nejonöga
» Nors
» Peledsik
» Piggvar
» Regnbågslax
» Röding
» Sik
» Siklöja
» Strömming
» Sutare
» Torsk
» Vassbuk, skarpsill
» Vimma
» Ål
» Öring
» Främmande arter 

Karp

(Cyprinus carpio)

Ordning: Karpartade fiskar Cypriniformes Familj: Karpfiskar Cyprinidae

Bilder: Jussi Pennanen

Kännetecken: Storvuxen mörtfisk med tjock kropp och lång och hög ryggfena, som har 17-22 förgrenade fenstrålar. På överkäken finns två par skäggtömmar där det ena paret är mycket kort. Genom skäggtömmarna kan karpen skiljas från rudan, som är mycket lik. En del av individerna i det odlade beståndet har ett avvikande, ofullständigt fjälltäcke, där åtminstone en del av fjällen på sidan är större än andra. Individer med den typen av fjäll kallas spegelkarpar. S.k. skinnkarpar saknar nästan helt fjäll.

Förekomst och ursprung: Karpen antas härstamma från området mellan Mindre Asien och Kaspiska havet och har häifrån brett ut sig åt öster och väster. I Kina började man odla karp redan före vår tidräknings början. I Europa började man odla den under medeltiden, och överförde då karp, som då levde i Donaus mellersta lopp, till dammar. Numera är karpen en av de viktigaste odlingsfiskarna och den har förts över bl.a. till Australien, Nord- och Sydamerika och Afrika. Den mellaneuropeiska odlingsstammen infördes till Finland från Sverige på 1950-talet och den ryska stammen infördes på 1960-talet. Karpen har fortfarande inte bildat något reproducerande bestånd i våra naturliga vattendrag, vilket innebär att den är beroende av utsättningar. Fiskar som satts ut som tvååringar eller äldre har klarat sig väl t.o.m. i höjd med Kajana, bäst trivs den ändå i den södra femtedelen av landet. Fiskar som satts ut återfångas också i åmynningar och grunda vikar i Finska viken, Skärgårdshavet och Bottenhavet.

Reproduktion: Karphonan blir könsmogen och leker första gången vid ungefär 2 kg:s vikt, hanen är vid den första leken något mindre. Den kortvariga leken sker nära stranden, bland starr eller andra vattenväxter, vid en vattentemperatur på 19-21ºC. Rommen fastnar på vattenvegetationen. Vid odling låter man moderfiskarna leka i en damm, alternativt kramar man fisken och den befruktade rommen får sedan inkubera i kärl. Efter tre till fyra dygn käcks ett 5-6 mm långt yngel ur romkornet. I Finland är karpens reproduktion beroende av odling och de ensomriga ynglen måste samlas in från dammarna för övervintring i varmare förhållanden.

Föda tillväxt och vandringar: Ynglens föda består till en början av hjuldjur och vattenloppor. Unga och vuxna karpar äter för det mesta bottendjur, t.ex. fjädermygglarver, larver av dag- och nattsländor samt snäckor och musslor. Karpen äter mest intensivt under högsommaren och sensommaren, men den slutar äta på hösten då vattentemperaturen sjunker under 8-10ºC. Fasteperioden före följande sommar blir i Finland minst sex månader lång. För yngel, som kläcks naturligt i våra vattendrag blir den första vintern alltför lång, de klarar sig inte.

Karpen växer snabbt. I odlingsdammar kan karpar efter den första sommaren som mest väga 50-120 g, men kalla somrar stannar vikten under 10 gram. Under goda förhållanden väger en vuxen karp som fyraåring 1-2 kg. Karpen kan leva 20-30 år och kan i finländska förhållanden väga 17-21 kg och bli 90-105 cm lång. Den vandrar just inte, men kan söka sig från det ställe, där den satts ut, till mer attraktiva platser i närheten.

Fiske och fångster: I många europeiska länder är det mycket populärt att meta karp, och karpmetet har efterhand fått fotfäste också i Finland. Vanligen släpper metarna karparna tillbaks i sjön. På många ställen, där den satts ut, har fångsten varit liten och den har främst kommit på nät i samband med annat fiske. På många platser har man fått över tio kg:s karpar, både i insjöar och i havsområdet.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Karpen har varit en produktiv utplanteringsart i näringsrika finländska vatten. Dess framtid är osäker p.g.a. att utsättningarna har minskat; numera är utbudet av yngel för utsättning mycket litet. Eftersom arten är införd hos oss bedömmer man inte utrotningsrisken.

Övrigt: Karp föds upp som matfisk i dammar i tiotals olika länder, totalt över två miljoner ton per år. Koikarpen ärförädlad från den asiatiska karpen och är en populär prydnadsfisk med många färgvarianter.



Textversion

 


© Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.Förändrat 5.11.2007