Lake

(Lota lota)

Ordning: Torskartade fiskar Gadiformes Familj: Torskfiskar Gadidae

Bild: Lauri Urho

Kännetecken: Laken är en torskfisk med en långsträckt och smidig, cylindrisk kropp, där mer än hälften utgörs av stjärten. Huden är läderartad och färgen är brokig med svartbruna fläckar på gulaktig botten. Huvudet är platt. Underkäkens spets har en skäggtöm, som fungerar som känselorgan. Den har två ryggfenor, den bakre når nästan till stjärten, vilket också analfenan gör.

Förekomst och ursprung: Lakens vida utbredningsområde omfattar kalla och tempererade insjövatten och svagt salta brackvatten på norra halvklotet. Av fiskarna i våra vatten är laken sannolikt en av de äldsta bosättarna från senaste istid. Den är ursprunglig i hela landet, både i bräckt vatten och insjöar ända upp i norra Lappland. Laken är en av våra vanligaste fiskar. Den saknas visserligen i många sura träsk. I trakten av Vasa försvann den under 1900-talet från några alunhaltiga småsjöar och bestånden försvagades på många platser längs den österbottniska kusten. Överflyttning och odling av lake har under de senaste decennierna gjorts i liten skala.

Reproduktion: Laken blir könsmogen som 5-6 åring i norra Finland, i söder vanligen något yngre. De vuxna lakarna samlas till lek mitt i vintern i strömmar och i strandvattnet i sjöar och i havet. Lekplatserna finns vanligen på djup under tre meter på sand- eller grusbottnar, ofta där vattnet är strömt. De små, befruktade romkornen, ca. 1 mm i diameter, svävar just ovanför botten. Ynglen kläcks vid tiden för islossningen och efter att ha spritt sig till fritt vatten med hjälp av näringen i gulesäcken, börjar de direkt äta plankton. Ynglen utvecklas och skaffar sin föda huvudsakligen i det nära strandvattnet.

Föda, tillväxt och vandringar: Efter yngelstadiet blir bottendjur föda för den lilla laken. Den påträffas då ännu dagtid under stenar och på andra skyddade ställen i det varma strandvattnet. Under det första levnadsåret blir laken 10-12 cm lång. Efter att ha tillbringat två år i strandvattnet flyttar sig lakarna ut mot djupare vatten. Treåriga lakar är ca. 22-25 cm långa och 3-5 år senare 35-40 cm. De större lakarna trivs djupare där det är kallt och de äter förutom bottendjur också småfisk. Flera stora, 6-8 kg:s lakar, har på senare tid noterats i norra Finland, där de tack vare det kalla vattnet har en lång och gynnsam födoperiod. Lakens lekvandringar är rätt korta; de är längst i Österbotten, där laken stiger från kusten upp i älvarna.

Fiske och fångster: Lektiden på vintern är traditionellt fiskesäsong för lake. Den tas då med såväl ryssjor, katsor och nät som på pilke. Lakrommen är en uppskattad läckerhet, liksom också lakens ljusa kött. Den årliga fångsten har enligt statistiken senaste tid varit drygt en miljon kg, största delen har fiskats i insjöarna. På 1980-talet var fångsterna större, i medeltal 2,5-3,2 miljoner kg.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Klimatuppvärmningen och uppvärmningen av vattnen har tillsammans med övriga miljöförändringar satt press på lakbestånden, särskilt i Nyland. I de österbottniska kusttrakterna har lakbestånden lidit av surt vatten från utdikning och översvämning i alunhaltiga marker. Laken lider också av kraftig övergödning. Utanför Uleåborg har man rapporterat att laken har reproduktionsproblem. I vissa vattendrag klarar sig laken inte längre därför att vattnet är för varmt. Bl.a. har laken gått tillbaka eller försvunnit i de områden som påverkas av kylvattenutsläpp från kärnkraftverken. Odling av lake har hos oss tillsvidare skett i liten skala. Ynglen kan födas upp i naturnäringsdammar. Som art är laken livskraftig hos oss.

Textversion