Ohita navigointilinkitGå till frontsidan
Suomeksi | In English

  Översikt | Index A-Ö  
Första sidan Vilt Ren Fisk Akvakultur Ekonomi och samhället Statistik Kontaktuppgifter Publikationer Institutet

Nyttjade fiskarter:
» Abborre
» Asp
» Braxen
» Bäckröding
» Flundra, skrubbskädda
» Gers
» Gädda
» Gös
» Harr
» Hornsimpa
» Id
» Kanadaröding
» Karp
» Lake
» Lax
» Mört
» Nejonöga
» Nors
» Peledsik
» Piggvar
» Regnbågslax
» Röding
» Sik
» Siklöja
» Strömming
» Sutare
» Torsk
» Vassbuk, skarpsill
» Vimma
» Ål
» Öring
» Främmande arter 

Piggvar

(Psetta maxima)

Ordning: Plattfiskar Pleuronectiformes Familj: Piggvarar Scophthalmidae

Bilder: Jussi Pennanen

Kännetecken: Piggvaren har platt kroppsform och är i det närmaste tallriksrund. Den har en stor mun och taggigt, mörkbrunt och fläckigt skinn på den övre sidan. Den undre sidan är däremot ljus och nästan alltid slät.

Förekomst och ursprung: Piggvaren påträffas vid kusterna i nästan hela Europa och Nordafrika. I Östersjön finns den från de danska sunden upp till Finska viken och Bottniska viken, men glesnar mot vikbottnarna. Piggvaren är en typisk marin fisk i tempererade hav och kan inte föröka sig i alltför låga salthalter. Den finländska kusten hör till den yttersta gränsen för utbredningen, vilket innebär att andelen piggvarar av alla flunderfiskar också i områden, som annars är gynsamma, endast är 10-20 %.

Reproduktion: Piggvaren leker på grunt vatten, 2-4 m djupt, i juni runt midsommartid. Romkornen flyter om vattnets salthalt är ca. 8 promille. De nykläckta ynglen är till en början fritt svävande och symmetriska, men redan under den första sommaren börjar de påminna om vuxna fiskar och söker sig ner mot botten. Under den första sommaren blir de ungefär 3-6 cm långa.

Föda, tillväxt och vandringar: Piggvaren äter en mångsidig föda, bl.a. musslor, kräftdjur och många slags fisk. Den har en stor mun med många små tänder, som är väl anpassad för jakt, och gamla individer är utan undantag rovfiskar. I Östersjön växer piggvaren betydligt långsammare än i oceanerna, men ändå snabbare än flundran. De piggvarar, som fångas vid den finländska kusten är är ofta 20-40 cm långa och vikten varierar mellan ett halvt och ett kg. Fiskar på ett par kg påträffas rätt ofta. I världshaven kan piggvaren nå en vikt om 20 kg. Den individ, som fångades i Gustavs år 1922, som vägde närmare 6 kg, är sannolikt den största representanren för arten, som påträffats i Finland. I likhet med vanliga flundror kan piggvaren bli rätt långlivad, t.o.m. 15-16 år. Piggvaren är en lokal fisk, som i princip enbart vandrar korta sträckor mellan lekplatser, födoområden och övervintringsområden.

Fiske och fångster: P.g.a. den glesa förekomsten har piggvaren ingen stor ekonomisk betydelse i vårt land. Vid Europas atlantkust fiskas den huvudsakligen med trål och nät, men kommer i allmänhet som bifångst vid annat fiske. Vid den finländska kusten kan piggvaren fångas med krok och stormaskiga nät, men den årliga fångsten är obetydlig.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Bestånden av piggvar är i första hand beroende av salthalten och övriga förändringar i vattenkvaliteten.



Textversion

 


© Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.Förändrat 5.11.2007