Ohita navigointilinkitGå till frontsidan
Suomeksi | In English

  Översikt | Index A-Ö  
Första sidan Vilt Ren Fisk Akvakultur Ekonomi och samhället Statistik Kontaktuppgifter Publikationer Institutet

Nyttjade fiskarter:
» Abborre
» Asp
» Braxen
» Bäckröding
» Flundra, skrubbskädda
» Gers
» Gädda
» Gös
» Harr
» Hornsimpa
» Id
» Kanadaröding
» Karp
» Lake
» Lax
» Mört
» Nejonöga
» Nors
» Peledsik
» Piggvar
» Regnbågslax
» Röding
» Sik
» Siklöja
» Strömming
» Sutare
» Torsk
» Vassbuk, skarpsill
» Vimma
» Ål
» Öring
» Främmande arter 

Regnbågslax

(Oncorhynchus mykiss)

Ordning: Laxartade fiskar Salmoniformes Familj: laxfiskarSalmonidae Underfamilj: Salmoninae

Bild: Lauri Urho

Kännetecken: Regnbågslaxens namn kan härledas till den breda, rosa, glänsande strimman på gällock och sida, som också reflekterar flera andra färger. Till det yttre påminner regnbågslaxen något om en knubbig öring. Den skiljer sig från våra andra laxfiskar genom sidostrimman och de mörkt fläckiga rygg- och stjärtfenor. Regnbågsforell, forell och laxforell är namn tagits bort, medan det latinska namnet Parasalmo mykiss också numera används för regnbågslaxen.

Förekomst och ursprung: Det ursprungliga utbredningsområdet för regnbågslaxen är Asien och i Nordamerika de vattendrag söder om 60:nde breddgraden, som har sitt utlopp i Stilla havet. I Asien påträffas arten på Kamchatka och lokalt i området kring Ochotska havet, i Amerika ända till Sierra Nevada i söder. I det området särskiljer man tre ekologiska formar av regnbågslax: En form som vistas hela sitt liv i strömmande vatten, en form som förekommer i kalla sjöar ech en form som går upp i floderna från havet för lek. Insjöformen har använts i odling och satts ut på olika håll i världen. Den första satsen regnbågsrom hämtades till Finland från Tyskland år 1894 och utsättningar i naturliga vattendrag startade i början av 1900-talet. Först från början av 1960-talet har utsättningar gjorts mer regelbundet och gett mer betydande fångster. Regnbågslaxen har satts ut i naturliga vattendrag nästan över hela Finland.

Reproduktion: Regnbågslaxen förökar sig i strömmande vatten, men några permanenta bestånd har hittills inte uppstått i Finland. Naturproducerade yngel av regnbågslax har pträffats åtminstone i sydligaste Finland, men förökning i naturen hos andra generationens fiskar har inte konstaterats.

Föda, tillväxt och vandringar: Till en början äter regnbågsynglet djurplankton, senare vatteninsekter och deras larver samt insekter, som fallit ner på vattenytan. Därefter övergår det till fiskföda. En regnbågslax, som satts ut i ett naturligt vattendrag som yngel, växer något bättre än en öring, men långsammare än en lax. Fiskar i fångstbar storlek (0,5-2,0 kg), som numera sätts ut på fiskeplatser vid forsar, växer inte just alls i naturen efter utsättningen.

Regnbågslaxar, som satts ut i strömmande vatten fiskas ofta upp i närheten av den plats där de satts ut. I havet och sjöarna gör arten långa vandringar. Till exempel har regnbågslax i fångstbar storlek, utsatt i Finska viken år 1994, påträffats ända nere i södra Östersjön.

Fiske och fångster: Regnbågslaxar i fångstbar storlek sätts ut för att öka fångstmöjligheterna för spöfiskare. Fisken blir i allmänhet rätt snabbt uppdragen. Fritidsfiskarnas fångst har år 2004 beräknats till 0,6 miljoner kg. Regnbågslaxen är den viktigaste arten inom matfiskodlingen i Finland. Årsproduktionen är ca. 15 miljoner kg. Yngelproduktion för odlingen sker främst i insjövattnen och den egentliga matfiskproduktionen sker i havsområdet.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Regnbågslaxen har ansetts konkurrera med de ursprungliga arterna i naturen, främst med öringen. Näringskonkurrens kan i viss mån förekomma, men ingenstans i Finland har man visat att regnbågslaxen trängt ut någon ursprungsart, även om det finns en potentiell risk.



Textversion

Jaa Jaa
 


© Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.Förändrat 5.11.2007