Sutare

(Tinca tinca)

Ordning: Karpartade fiskar Cypriniformes Familj: Mörtfiskar Cyprinidae

Bild: Lauri Urho

Kännetecken: Sutaren är en mörtfisk med runda fenor och en mycket liten mun, med en tunn skäggtöm i var mungipa. Färgen är gulgrönbrun, ryggen och fenorna mörkare, buken gulaktig. Ögonen är små, hos större individer röda. Stjärtspolen rätt hög, stjärten nästan jämn i bakkanten. Könen kan skiljas från varandra redan i ung ålder på bukfenorna, som hos hanen är större än hos honan.

Förekomst och ursprung: Utbredningsområdet sträcker sig från Brittiska öarna och Pyreneiska halvön åt öster genom Europa och i Sibirien ända till floden Jeniseij. Den är införd bl.a. på Irland och Balkan och också till andra kontinenter. Sutaren är en varmvattenfisk, som trivs bäst i små, grunda, sjöar med mjuk botten och rik vattenvegetation, men den trivs också i långsamt strömmande älvar och eutrofa havsvikar. I stora sjöar lever den på skyddade platser i strandzonen.

Efter den senaste istiden har sutaren sannolikt kommit till Fennoskandien under den varma Ancylusperioden. På stenåldersboplatser i det inre av Finland har man gjort benfynd av sutare så pass långt norrut som 62° 15´ N. Senare försköts nordgränsen för utbredningen söderut, som följd av att klimatet blev kallare och i slutet av 1800-talet begränsades de fåtaliga förekomsterna till några insjöar i syd- och sydvästkustens innerskärgårdar.

I början av 1900-talet började man odla arten i dammar och man förde entusiastiskt över moderfiskar inom havsområdet och därifrån till insjöarna. Fiskar hämtades för utsättning också från Karelska näset och Ladogakarelen. Dessutom importerades en ursprungligen polsk odlingsstam år 1936. Fiskar, som flyttats till lämpliga platser eller yngel, som satts ut bildade reproducerande bestånd, som kunde sprida sig vidare till närbelägna vattendrag. Bestånd av sutare, som uppstått på det sättet finns särskilt i Nyland, södra Tavstland, södra Karelen, södra Savolax, Egentliga Finland, Satakunda och Birkaland. Några etablerade bestånd som härstammar från utsättningar finns ända upp till linjen Joensuu-Kuopio-Vasa.

Reproduktion: Sutaren blir könsmogen vid 20-27cm:s längd, i Finland troligen vid 4-6 års ålder. De vuxna individerna samlas under sommaren i stim på grunda vindskyddade lekplatser, med riklig vegetation av submersa blad. Leken kommer igång då vattentemperaturen överstiger 20ºC och är som livligast vid temperaturer på 22-24ºC, men kan lätt avbrytas om vattnet blir kallare. Leken sker i små grupper; Varje hona åtföljs av två eller tre hanar, som i tur och ordning befruktar en liten mängd rom. Romkornen är små och klibbar fast vid vattenväxterna. Hos oss har sutaren två eller tre lekomgångar under ungefär en månad. Längre söderut i Europa är antalet lekomgångar tre till fem. Ynglen kläcks några dagar efter befruktningen, knappt 5 mm långa. Kravet på hög vattentemperatur vid leken begränsar sutarens reproduktion i Finland. I allmänhet hinner ynglen under varma somrar växa sig så stora att de klarar livhanken över den första vintern.

Föda, tillväxt och vandringar: Under sin första sommar äter sutaren huvudsakligen djurplankton. Som ettåring tar den ännu vattenloppor och hoppkräftor på vattenväxterna, men börjar också äta fjädermygglarver. Senare består födan närmast av larver av vatteninsekter och grodor samt av snäckor och små musslor. Sutaren gräver fram näringsorganismerna djupt i bottenslammet, djupare än braxen och ruda. Den är aktiv i skymningen, på dagen gömmer den sig bland vegetationen. Näringsintaget upphör då vattnentemperaturen går under 8ºC. De ensomriga sutarnas längd varierar mella 2 och 8 cm beroende på sommartemperaturen. Som tioårig kan sutaren redan väga ca. halvtannat kg. Tillväxten uppvisar skillnader; i vissa små vattendrag kan den vara svag p.g.a. tätt bestånd. Sutaren når ofta vikten 2-3 kg och kan leva minst 15-20 år. Den kan stanna inom ett rätt litet område under hela sommaren. Över vintern drar sig sutaren till djupare vatten och är där rätt så passiv.

Fiske och fångster: Sutaren fiskas med stående redskap och på mete. Den är numera byte närmast för husbehovsfiskare och sportfiskare. Köttet är vitt, fast och välsmakande.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningsrisk: Under de två senaste decennierna har bestånden av sutare ökat, uppenbarligen till följd av de varma somrarna och eutrofiering av vattnen. Å andra sidan har också sutare dött tillsammans med andra fiskar i vissa små vattendrag p.g.a. syrebrist under vintern. Sedan år 1995 håller man inte längre något bestånd i odling. Stammarna, som kommer från olika håll har högst sannolikt blandats p.g.a. otaliga överflyttningar. Arten kan anses vara livskraftig i Finland.

Övrigt: Sutaren har en relativt sett låg syrekonsumtion och den klarar sig också i vatten med låg syrehalt. Dess toleransområde beträffande pH är relativt brett (5-10,5), vilket innebär att den kan leva både i rätt sura träsk och i övergödda sjöar. Sutaren tål också relativt höga temperaturer (30-33ºC) under kortare tid, genom att stå helt orörlig.

Textversion