Vassbuk, skarpsill

(Sprattus sprattus)

Ordning: Sillartade fiskar Clupeiformes Familj: Sillfiskar Clupeidae

Bild: Jussi Pennanen

Kännetecken: Vassbuken/skarpsillen är en liten silverglänsande stimfisk, som påminner om strömmingen. Den har vassa bukfjäll, som man kan känna om man drar med ett finger längs buken från stjärten mot huvudet. Vassbukens bukfenor ligger framför ryggfenan, medan de hos vuxna strömmingar ligger under ryggfenan. Vassbukens ögon och huvud är relivt sett mindre än strömmingens.

Förekomst och ursprung: Vassbuken/skarpsillen påträffas i norra Atlanten, Medelhavet, Svarta havet och i hela Östersjön. I Bottniska viken är den mindre talrik än i södra Östersjön. Vassbuken/skarpsillen tillbringar största delen av sitt liv ute i öpna havet. På vintern, då vattnet är kallt vid ytan, bildar vassbuken/skarpsillen stim på t.o.m. över 100 m:s djup. På hösten finns fisken vanligen mellan 10 och 40 m.

Reproduktion: Vassbuken/skarpsillen blir könsmogen vid 2-3 års ålder, då fiskarna i medeltal är 12 cm långa. I Östersjöns norra delar leker vassbuken/skarpsillen under sommarmånaderna. Leken sker ute i öppna havet, relativt nära ytan. Den sker i flera omgångar med en paus på 8-10 dagar. Romkornen driver fritt i vattnet, om vattnets salthalt är minst 5-6 promille. Vid lägre salthalt sjunker rommen till botten och utvecklas då inte. En vassbukshona kan producera tiotusentals romkorn under sommarens gång. Det förekommer stora variationer i reproduktionsresultat mellan olika år.

Näring, tillväxt och vandringar: Vassbuken/skarpsillen växer snabbt under de två första levnadsåren. Därefter avtar tillväxten för att i det närmaste avstanna. I vassbuksfångsterna är två- och treåringar med längden 10-13 cm och vikten 10-13 g vanligast. Över tio år gamla vassbukar/skarpsillar är 13-15 cm långa och väger 14-15 g. Födan består av planktonkräftdjur, under den kalla årstiden hoppkräftor och sommartid vattenloppor. Själv är vassbuken viktig föda för torsken.

Vassbuken gör liksom strömmingen lodräta vandringar. Då vassbuksbeståndet är litet stannar fiskarna främst i Östersjöns södra och centrala delar och i finländska vatten är fångsterna då små. När beståndet växer sprider sig fisken norrut och blir då allmännare också vid våra kuster.

Fiske och fångster: Vassbuksfångsterna i Östersjön började öka under senare delen av 1900-talet till följd av att trålfisket utvecklades. Under förra hälften av 1970-talet fiskades redan över 200 000 ton vassbuk per år i Östersjön. Fångsterna minskade på 1980-talet i och med att torskbeståndet ökade. Efter år 1990 har Östersjöns vassbuksfångster femdubblats och var rekordstort år 1997 med över 500000 ton. Finlands vassbuksfångst år 2003 var ca. 9000 ton eller 3 procent av totalfångsten i Östersjön. Största delen av världens fångst av vassbuk/skarpsill fiskas i Östersjön. Industrins kryddfisk och helkonserver har fram till senaste tid gjorts enbart på på vassbuk/skarpsill.

Hot mot bestånden, fiskevård och utrotningshot: Östersjöns vassbuksfångster och –bestånd varierar starkt, men om det finns hotfaktorer i samband med det vet man inte.

Textversion