Märkningsmetoder

Det finns två huvudtyper av märkningsmetoder. Vid gruppmärkning får varje fisk i gruppen, t.ex. utplanteringsgruppen, ett likadant märke. Vid individuell märkning får varje fisk ett individuellt märke. Varje fiskindivid kan identifieras genom koden eller numret på märket även år efter märkningen. Båda typerna av märken kan vara invändiga eller utvändiga.

Nedan en kort förklarning på dessa metoder:

Carlin -märke, Pilmärke (Dart tag), Färgmärke, Nosmärke, Tatuering, Fenklippning, Vävnadsfärgning, Radiotelemetri, Ultraljudstelemetri, Data Storage -märke

Carlin -märke

Carlin -märket är en liten grön plastbit med individuell kod. Den fästes i ryggmuskeln under ryggfenan med en tunn metall- eller plasttråd. Forskningens märkningsresultat baserar sig på hittade och returnerade märken som fiskarna returnerat.

Carlin -märket är det mest använda individuella märket I Finland. Mest används det vid forskningen av laxfiskarnas vandring men metoden passar också andra finska arter bara fisken är tillräckligt stor. Laxen bör vara minst 14 cm, havsöringen 18 och insjööringen 20 cm.

Pilmärke

Pilmärket är ett individuellt plastmärke som sätts under fiskens ryggfena. Kroken på märket blir mellan ryggfenans fenstrålar. Märkbandet är ur fiskens simriktning sett medströms.

Med pilmärkning har man i Finland utrett lekvandrande laxars överlevnad och vandring efter det att de frisläppts efter ryssjefångst. Märket lämpar sig särskilt bra i situationer där märkta fiskar fångas och frisläpps flera gånger.

Färgmärke

Färgmärkning är en gruppmärkning där man under fiskens hud med hjälp av tryckluft sprutar fluoriserande färgämnen som blandats med vatten. Färgpartiklarna fastnar i fisken permanent och de syns när fiskarna i mörker belyses med ultraviolett lampljus (bilden).

Färgmärkning lämpar sig särskilt bra för märkning av ensomriga sikyngel.

Nosmärke

Vid nosmärkning ”skjuts” en liten bit magnetiserad ståltråd in i nosbrosket på fisken.

Nosmärkning kan användas både vid grupp- och individuell märkning. Man urskiljer de märkta fiskarna från den övriga fångsten med en apparat som observerar magnetismen. Nosmärkta fiskar kan dessutom märkas med något utvändigt märke, t.ex. fenklippning, så att fiskarna kan sortera de nosmärkta fiskarna skilt för sig. När märket är framgrävt från fiskens huvud avläses koden med hjälp av mikroskop.

Med nosmärken kan man märka yngel, som är för små för märken av carlin-typ. Sådana fiskar är t.ex. ensomriga sik-, harr- och laxyngel.

Tatuering

Tatuering är en gruppmärkningsmetod där man förorsakar ett avtryck i fjällen och den omgivande hudvävnaden. Det finns många olika tatueringssätt: kall-, het- och färgtatuering samt kemisk tatuering. Tatueringsavtrycket syns senare som ett ärr eller pigmentförändring och det växer med fisken.

Tatuering lämpar sig för de flesta arterna och yngel av olika sorlek. Metoden har använts bl.a. för att beräkna laxens yngelproduktion och vid märkning av kräftor.

Fenklippning

Med fenklippning som också är en gruppmärkningsmetod avses oftast avlägsning av fettfenan. Också andra fenors delar kan avlägsnas. Fenklippningsmärket kan vem som helst observera.

Fenklippning är ett användbart märkningssätt t.ex. då man vill åtskilja utplanterad fisk från vild fisk.

Vävnadsfärgning

Vävnadsfärgning är en gruppmärkning där man bl.a. använder alitsarinrött färgämne. Färgen upplöses i vatten därifrån den hamnar I fiskens ämnesomsättning och fäster sig t.ex. i hörselstenen dvs. otoliten som finns i fisken huvud. Färgmärket hittar man med hjälp av ett fluoresensmikroskop.

Vävnadsfärgning lämpar sig för märkning av nykläckta fiskyngel. Med hjälp av den kan man t.ex. följa med hur utsättningarna har lyckats.

Radiotelemetri

Vid radiotelemetri fäster man på fisken en apparat som skickar radiosignaler. Den märkta fiskens rörelser avläses med bärbara mottagare eller med fast installerade automatiska apparater i vattnet. Signalerna är individuella varför det samtidigt är möjligt att avläsa flera fiskar.

Med radiosändare kan man t.ex. också mäta tryck och temperatur eller den undersökta fiskens muskelaktivitet och hjärtslag.

Sändaren fästes oftast under ryggfenan. På marknaden finns också invändiga radiosändare som placeras kirurgiskt i fiskens bukhåla.

Radiosändaren passar inte för märkning av mycket små fiskar. En inre radiosändare får högst väga 2,2-5,6 prosent av fiskens vikt. De minsta sändarna väger knappt ett gram.

Med hjälp av radiotelemetri har man i Finland bl.a. undersökt utplanterade havsöringar och gäddor som i närheten av utsättningsplatsen lurar på havsöringarna.

Ultraljudstelemetri

Vid märkning med ultraljud fästes en ultraljudssändare under ryggfenan. Sändaren observeras med hjälp av en mottagarapparat eller hydrofon. Specifika märkesfrekvenser för varje märke skiljer de olika sändarna från varandra.

Ultraljudet rör sig bara i vatten så mottagaren måste också installeras i vattnet. Signalen hörs inte om det mellan kontrollapparaturen och sändaren finns en holme eller udde eller om fisken gömmer sig bland stenar.

Ultraljudstelemetri används för att studera fiskarnas rörelser och vandringsrutter inom begränsade områden som havsvikar eller älvmynningar.

Data Storage –märke

Det datalagrandet Data Sorage märket är en flytande sylinderformad kapsel som väger under ett gram i vattnet. Märket fästes med en tunn metalltråd under fiskens ryggfena. Kapseln lagrar information om temperatur och tryck en gång i timmen. Batterierna håller ungefär ett år.

Med Data Storage -märkning har man bl.a. utrett havslaxars vandringsrutter och simdjup.

Textversion