Faktorer som påverkar kvaliteten på den utplanterade insjölaxen

Insjölaxen är klassad som extremt hotad och både arten och fisket upprätthålls numera enbart med hjälp av utplanteringar. Insjölaxen är synnerligen eftertraktad som bytesfisk i de inre vattnens insjöbäcken, där det är särskilt populärt att fiska den med drag. Insjölaxens attraktivitet baseras på det faktum, att den växer snabbare och blir större än insjööringen. Framgången för den utplanterade insjölaxen har dock varit svag. Fångsterna har varit knappa i relation till mängden utsatt fisk och särskilt har antalet laxar som återvänder för lek varit extremt litet ( mindre än 0,05 % av sättfisken). Av den anledningen startades, som en del av institutets forskningsprogram om utplanteringar, ett projekt för att utreda kvaliteten hos insjölaxens sättfiskyngel och hur olika typer av sättfisk lyckas i fortsättningen.

Den utplanterade insjölaxens framgång utreds med omfattande märkningar. Bilden visar en 2-årig insjölax, som märkts med ett T-ankarmärke.

Projektets mål

Den främsta målsättningen är att utreda metoder, som kan användas för att få insjölaxarna att överleva bättre än för närvarande under sitt insjöstadium. Inom projektet studerar man därför egenskaperna hos insjölaxens sättfiskyngel samt de faktorer som påverkar dessa egenskaper under olika skeden av odlingen. Framgången för olika typer av sättfisk av insjölax följs upp genom omfattande märkningar bl.a. i Lieksanjoki, och Pielinen samt i Ala-Koitajoki och Pielisjoki, Höytiäinen och dessutom i Saimen. Samtidigt jämförs framgången för insjölaxens sättfisk med framgång och fångster för motsvarande sättfisk av öring.

Nytta och kunder

Resultaten bidrar både till att utveckla utplanteringarna i syfte att bevara insjölaxen och att öka fångsterna av insjölax. Direkt nytta av forskningskunskapen har fiskodlare, de personer och grupper som planterar ut fisk (vattenägare, de, som förverkligar åläggandeutsättningar och bevarandeutsättningar) och alla som fiskar. Genom resultaten kan man, med mindre mängder utsatt fisk, nå ett ekonomiskt bättre slutresultat än för närvarande, både då det gäller att bevara insjölaxen och särskilt att öka fångsterna av insjölax i olika vattendrag.

Resultat

Hittills visar resultaten, att det kan finnas mycket stora skillnader i hur sättfiskar, som till och med härstammar från samma odlingsbassäng, lyckas i olika sjöar. Det å sin sida visar, att den mest ekonomiska metoden att sätta ut fisk är att finjustera och utreda verksamheten, i enlighet med förhållandena i respektive vattensystem bl.a. med hjälp av märkta utsättningar. Goda fångster av insjölax kan man i bästa fall åstadkomma redan med 2-årig sättfisk.

Ansvarig forskare

Jorma Piironen

Övriga forskare

Pekka Hyvärinen, Markku Gavrilov, Tauno Nurmio, Esa Hirvonen, Irma Kolari, Matti Salminen

Projektets varaktighet

2008–2015

Textversion