De naturliga havsöringsstammarnas tillstånd väcker fortfarande oro

I älvsystemen på den finländska sidan av Östersjön finns färre än tio naturliga havsöringsstammar kvar. Utan effektiva fiskevårdsinsatser är risken stor att havsöringsstammarna helt försvinner.

År 2008 höjdes havsöringens minimimått till 50 cm, vilket sannolikt kan öka antalet moderfiskar, som stiger upp i älvarna. Under den förra och under innevarande höst har den starka strömmen i älvarna underlättat uppstigningen för moderfisken och under hösten har lekfisk observerats i flera av kustälvarna.

I sex älvar kring Finska viken lever havsöringsstammar, som anses vara naturliga och samtliga av dessa är hotade eller i ett kritiskt tillstånd. Den positivaste utvecklingen kan noteras i Ingarskila å, där sommargamla yngel påträffades i samtliga forsar som undersöktes med elfiske hösten 2008.

Vid Bottenhavskusten finns en naturlig havsöringsstam kvar endast i Storå, där den årligen stöds med yngelutsättning. Öringens yngeltäthet har i Storå under senaste år varit oroväckande låg. Under hösten 2008 fanns betydligt fler sommargamla yngel i provområdet jämfört med året före. Risken att det naturliga beståndet försvinner är ändå fortfarande stor, om inte yngelproduktionen väsentligt kan fås att öka.

I Lestijoki, som rinner ut i Bottenviken är öringens naturliga reproduktion sporadisk och det är för närvarande ytterst osäkert om öringsstammen kan bevaras. Älvens öringsstam stöds med utsättningar. Under senaste år har små mängder sommargamla naturyngel påträffats i några av forsarna i älvens nedre lopp.

Torne älvs havsöringsstammar är hotade och biälvarnas öringsbestånd stöds årligen med utsättning av älvyngel och smolt. Mängden naturyngel i biälvarna ökade fram till år 2003, men efter det har den positiva trenden brutits. Hösten 2008 var tätheten för sommargamla naturyngel lägre än föregående år i samtliga biälvar som provfiskades. I en del av biälvarna finns vissa år ingen naturlig reproduktion.

En viss obetydlig reproduktion sker också i några andra älvar, där stammarna sannolikt är blandade eller införda. Uppgifterna framgår av de årliga uppföljande undersökningar som görs av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.

Utan effektiva fiskevårdsmetoder kan havsöringen försvinna

Havsöringsstammarna påverkas både av variationer i naturliga förhållanden och inverkan av mänsklig aktivitet på älvar och hav. I de flesta havsöringsälvar kan tillståndet förbättras bl.a. med vattenskyddsåtgärder, restaureringar och fisktrappor. Det största problemet för havsöringsstammarna är smoltens höga dödlighet under det första året i havet. Till en del beror dödligheten på naturliga variationer i miljön men överlevande öringar lider också av överfiske.

De flesta av de öringar som går ut i havet härstammar från utsättningar och största delen av öringarna tas vid fritidsfiske i havet. Största delen av de fångade havsöringarna fastnar som undermåliga i täta sik- eller gösnät. Det är därför mycket få honor som kan ta sig upp från havet till hemälven för att leka. De naturliga stammarnas tillstånd är mycket osäkert och risken för utrotning stor, om man inte kan minska dödligheten i havet genom en effektivare reglering av fisket. Åtgärder i den riktningen är t.ex. ökning av maskstorleken samt tidsmässiga och regionala fångstbegränsningar.

Mängden sommargamla öringsyngel som fötts i de undersökta områdena i Storå/Isojoki och Torne älvs biälv Pakajoki (Storå/Isojoki 1995–2008, Pakajoki 1990–2008).

Närmare information på våra Internetsidor (på finska)

Textversion