Gösbeståndens mångformighet bör beaktas i vården av fiskevattnen

Gösbestånden i olika vattendrag uppvisar betydande genetiska skillnader som borde beaktas vid gösutsättningar. Valet av bestånd för utsättning kan vara av vikt för ynglens överlevnad och utsättningens lönsamhet, men vidare har valet också betydelse för att bevara av ursprungsbeståndets mångformighet. Särskilt viktigt är att inte sätta ut kustgös i insjöar och tvärtom. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har i samarbete med Helsingfors universitet studerat mångformigheten i våra gösbestånd.

I Finland görs allmänt utsättning av gös som härstammar från främmande bestånd. Den här ovanan som hotar beståndens genetiska mångformighet har länge varit i bruk och kommer sig av att beståndens genetiska skillnader har varit mycket dåligt kända. Faktorer som påverkar beståndens differentiering är bl.a. deras utbredningshistoria, vandringar och utsättningar samt den slumpartade variationen i genflödet mellan generationerna i små bestånd. Gösen har anpassat sig till lokala förhållanden och olika bestånd kan uppvisar betydande skillnader i tillväxt, ålder för könsmognad och tiden för leken. Alla faktorer som direkt påverkar beståndets ynglingsframgång.

Utsättningar och uppblandning av olika gösbestånd har länge pågått i Finland och vissa ursprungliga bestånd i insjöar kan gått förlorade. I samarbete med institutionen för husdjursvetenskap vid Helsingfors universitet har Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet startat ett tvåårigt projekt för att studera beståndens mångfald. Gösbeståndens genetiska variation och den eventuella utarmningen av variationen till följd av decennier av uppblandning undersöks på basen s.k. mikrosatellit-DNA. DNA från gös kan extraheras från fiskens fjäll och detta låter sig göras också på gamla prov. Forskningsinstitutet har en omfattande samling av fjäll från gös och en del av materialet är tiotals år gammalt.

I arbetets första skede undersöktes de ursprungliga beståndens genetiska struktur i sex insjöar (Averia, Lojo sjö, Painio, Vanajanselkä, Ule träsk och Kemijärvi) samt tre kustområden (Västanfjärd, Taivassalo och Gammelstadsviken) från tiden före de omfattande utsättningarna. I det andra skedet undersöks hur utsättningarna med främmande bestånd påverkat gösbeståndets mångformighet i Lojo sjö, Vanajanselkä och Ule träsk.

De gösbestånd som hittills blivit undersökta visar att den genetiska variationen mellan och också inom bestånden är anmärkningsvärt stor. En gruppering på basen av genetiskt avstånd visar kustbestånden bildar en sammanhängande grupp. Insjöbestånden bildar ett lösare block där Ule träsk och Kemijärvi tydligt avviker från de övriga.

Den genetiska mångfald som finns kvar i våra gösbestånd borde bevaras och utsättningar göras endast med yngel av det egna beståndet. Särskilt viktigt är att inte ytterligare blanda kust- och insjöbestånd genom omfattande utsättningar.

Ytterligare information: forskare Jukka Ruuhijärvi, tel. 0205 751423

Textversion