Havslevande harr, insjölax och Saimenröding på gränsen till utrotning – havsöringen snart mot samma öde

I den nya bedömningen av hotbilden mot Finlands växt- och djurarter har 12 fiskarter eller former kategoriserats som hotade, 6 st som nära hotade och 10 st som bristfälligt kända. För kategoriseringen bedömdes 73 av våra fiskarter eller deras ekologiska former. Två arter har dött ut i vilt tillstånd medan 43 är livskraftiga.

Vid bedömningen utnyttjades Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (VFFI) landsomfattande nät av experter samt institutets långvariga och rika material över ekonomiskt värdefulla fiskar. VFFI deltog också i bedömningen av hotbilden mot däggdjur och fåglar.

Jämfört med den tidigare bedömningen från år 2000 lindrades hotbedömningen för nissöga, asp, vimma och havslax. Däremot ansåg man att hotet mot havsöringen och den havslevande harren ökat till en högre nivå. Också insjölaxen och Saimenrödingen är akut hotade. Vandringssiken och insjööringsstammarna söder om polcirkeln samt ålen är nya i kategorin akut hotade. Den havslekande siken bedömdes vara sårbar, eftersom fångsterna i havet under lektiden kontinuerligt minskat, trots rikliga utsättningar och eftersom reproduktionen under senare tid varit svag. De hotade arterna hör med undantag för ål och nissöga till laxfiskarna och de flesta är älvlekande vandringsfiskar.

Vid bedömningen användes delvis mindre enheter än artnivån, eftersom det praktiska skyddsarbetet ofta är inriktat på arternas olika former, vars miljöer, hotfaktorer och grad av utsatthet ofta är mycket olika. Vid värderingen användes internationella (IUCN) hotbildsklassificeringar och -kriterier. Svårigheten med att iaktta fiskarna, fiskbeståndens årliga variationer tillsammans med fiskens vandringar och utplanteringar gör det till en stor utmaning att bedöma hotbilden.

För att förbättra de hotade fiskarnas tillstånd bör man fortsätta ansträngningarna och utveckla vitaliseringsarbetet. Det viktigaste i sammanhanget är att avlägsna vandringshinder, styra fisket, restaurera lekplatser och förbättra vattenkvaliteten.

Fiskar i Finlands Röda bok år 2010

Utdöd i vilt tillstånd	stör, mal	2
Akut hotad	insjölax, Saimenröding, havsöring, havslevande stammar av harr	4
Starkt hotad	vandringssik, södra Finlands insjööring, ål	3
Sårbar	Östersjölax, Ishavslax, nissöga, planktonsik, havslekande sik	5
Nära hotad	asp, insjösik, flodnejonöga, nordlig insjööring, södra Finlands harr, Lapplands röding	6
Kunskapsbrist	näbbgädda, sjustrålig smörbult, ringbuk, spetsstjärtat långebarn, rötsimpa, skärkniv, tejstefisk, piggvar, tångspigg, oxsimpa	10

Av de stora rovdjuren är järven akut hotad

De stora landlevande rovdjuren anses inte längre få tillskott till sina bestånd från Sverige, Norge eller Ryssland. Av denna anledning försämrades hotklassificeringen för järv, lo och björn, trots att deras individantal har ökat. Lo och björn, som tidigare kategoriserades som nära hotade, är nu i kategorin sårbara och den tidigare starkt hotade järven hör nu till de akut hotade.

Bestånden av skogshare har i landets södra halva halverats under 1990-talet. Skogsharen bedömdes nu som nära hotad. Den främsta orsaken anses vara den kortare perioden med snötäcke. Vid barmark är de vita skogshararna starkt utsatta för rovdjur och bristen på snö kan försvåra övernattning i skydd av snön.

Av viltfåglarna hotas fyra arter av änder

Av Finlands 248 fågelarter bedömdes 59 som hotade. 26 arter av samtliga är utsatta för jakt. Därav klassificerades årta, stjärtand, brunand och vigg som sårbara på grund av den starka minskningen av de häckande bestånden. Nära hotade arter är ejder, småskrake, storskrake, sädgås, dalripa, orre och tjäder. Också deras bestånd har minskat, men inte så mycket att de skulle klassas som hotade. Två arter, kanadagås och fasan, ansågs inte passa in i kategoriseringen, eftersom de inte hör till vår ursprungliga fauna.

I den bedömning av hotbilden som gjordes för tio år sedan klassades inte en enda av de jagade arterna som hotade. Nära hotade var då sädgås, orre och tjäder samt ytterligare rapphöna, som nu klassificeras som livskraftig. Beträffande sädgåsen försvårades bedömningen av bristande information om häckande bestånd. Vad gäller orre och tjäder ville fågelarbetsgruppen hålla kvar beteckningen nära hotad, då arternas bestånd tidigare kraftigt har minskat. Tillståndet för dalripan, som för tio år sedan var livskraftig, är nu bekymmersam framförallt i de södra delarna av utbredningsområdet.

Mera information:
http://www.rktl.fi/kala/tietoa_kalalajeista/suomen_uhanalaiset_kalat/ (på finska)

http://www.rktl.fi/riista/riistavarat/uhanalaiset_riistaelaimet/ (på finska)

Textversion