Ändernas förekomst och föryngring sommaren 2010

De viktigaste viltarternas gräsandens, krickans och knipans häckande stammar förändrades inte mycket från ifjol. För gräsand och kricka noterades ändå vissa cskillnader mellan landets södra och norra delar: i söder förblev gräsandens stammar oförändrade, men i norr noterades en ökning. Krickan åter ökade i söder. För knipan kunde ingen märkbar förändring från ifjol skönjas. Bläsandens tillbakagång som nu pågått i två årtionden fortsatte också i år.

Bland övriga arter noterades en kraftig minskning i sothönans stammar. Sothönan har också visat en vikande trend under lång tid, men årets minskning var ovanligt kraftig, nästan 40 % från föregående år. Brunanden, som är en typart för näringsrika fågelsjöar, minskade också i antal från ifjol. Stjärtanden har också uppvisat en vikande trend under en längre tid, men nu noterades ingen fortsatt nedgång. För ett flertal av de fåtaliga arterna är dataunderlaget inte tillräckligt för att tillförlitligt fastställa förändringar från år till år.

Föryngringen varierade

De viktigaste arternas föryngring visade regional variation. Bläsandens långvariga tillbakagång återspeglas också i artens föryngring: Ungproduktionen var sämre än ifjol och sämre än någonsin under de två årtionden som räkningar gjorts. Bläsandens föryngring har varit mycket svag de fyra sista åren. Årets resultat inger inte förhoppningar om att artens stammar skulle börja återhämta sig.

Krickans föryngring lyckades glädjande bra och var märkbart bättre än året innan. Krickans index för ungproduktionen steg och ligger nära långtidsgenomsnittet. Gräsand och knipa visade föryngringstal nära de fjolåriga. Gräsandens föryngring har varit bra de sista åren, medan knipans varit något sämre.

Krickans och knipans föryngring lyckades bra speciellt i söder. I räkningarna observerades flera ungkullar än året innan. Knipans lyckades något sämre i norr och detta ses i både antalet kullar och antalet ungar i kullarna.

Krickans lyckade föryngring i södra Finland är delvis en följd av att de häckande stammarna var något större än ifjol. För övriga arter förklarar inte förändringar i stammen skillnader i föryngring. Försommarens väder var växlande.Ttidvis hade vi regn och låga temperaturer, men troligen inte så extrema förhållanden att andungarnas dödlighet skulle ha ökat i stor utsträckning. Den ovanligt långa varma perioden som i södra Finland började i slutet av juni torde sedan ha gynnat andkullarna.

Textversion