Förändringen var störst hos knipan speciellt i norra Finland där också gräsandens stammar var klart mindre än året innan. Sothönan är den art som på lång sikt klarat sig allra sämst. Årets förekomstindex för sothönan är det lägsta för hela perioden 1986–2008. Bläsandens häckande stammar har också uppvisat en oroväckande fallande trend sedan början av 1990-talet och utvecklingen gick i samma spår också i år.
Gräsandens föryngring lyckades bättre än ifjol och index för ungproduktionen nådde sitt nästhögsta värde för perioden 1989–2008. Bläsanden lyckades något bättre i sin häckning än året innan, men föryngringen var ändå klart sämre än långtidsgenomsnittet. Krickan lyckades sämre än ifjol både i södra och norra Finland. Ett flertal fågelarter har haft ett mycket dåligt häckningsår. Orsaken ligger troligen i den kalla och regniga försommaren. Änderna har inte i lika hög grad blivit drabbade av det dåliga vädret.
Övervakningen av sjöfåglarnas häckande stammar och föryngring är ett samarbete mellan Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och Naturhistoriska centralmuseet. Räkningar görs över hela landet. Jägare och ornitologer står för fältarbetet på frivillig väg. De häckande stammarnas storlek och förändringar uppskattas på basen av två räkningar i maj och föryngringen med en räkning i juli. Räkningen utgör en del av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets övervakningsprogram för viltarter. I resultaten tas med endast sådana räkningar som gjorts på ett jämförbart sätt båda åren 2007 och 2008. I parräkningen ingick räkningar på 592 lokaler och i kullräkningen på 376 lokaler.
Textversion