Sälarnas inverkan på fiskbestånden undersöks i Bottenviken

Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har startat en undersökning i syfte att utreda sälarnas inverkan på fiskbestånden. So bas för undersökningen krävs information om vilka fiskarter och av vilken storlek sälarna äter.

Hittills har uppgifterna om sälarnas föda på sommaren varit mycket knapphändiga. Förra sommaren startades provtagningen på sälar i Bottenviken. Sammanlagt fångades 31 sälar, 19 gråsälar och 12 vikare. De tre vanligaste fiskarterna i gråsälens föda var strömming, siklöja och sik. I sju av gråsälarnas magsäckar hittades också lax och öring. I två prov hittades också Carlinmärken från utsatta öringar. Vikarens tre vanligaste födofiskar var storspigg, strömming och siklöja.

Undersökningen är föranledd av inskrivningen i regeringsprogrammet och förpliktelsen i förvaltningsplanen för sälstammarna att utreda sälarnas födoval och predationens inverkan på fiskbestånden. Sälarna, speciellt gråsälen, anses påverka ekonomiskt nyttjade fiskbestånd och ytterligare hota utsatta och naturyngel av lax. Frågan om sälarnas födoval är kontroversiell och möjligheterna att lösa problemet har bl.a. stött på motstånd då vår kännedom om sälarnas födoval på sommaren är dålig.

Undersökningen av sälarnas födoval görs med två metoder. Traditionellt har sälarnas födoval undersökts genom att analysera innehållet i magsäck och tarmkanal. Analysen berättar om djurens sista födointag. I isotopundersökningen uppskattas djurens födoval under en längre tid. Isotopfrekvenserna i sälens muskler ger en bild av den föda djuret intagit under den sista månaden. Analysen av magsäckarna har gjorts vid Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet och resultaten är nu tillgängliga. Isotopundersökningen görs som bäst vid Jyväskylä universitet.

Enligt den preliminära analysen är gråsälens tre viktigaste bytesfiskar strömming, siklöja och sik. För strömmingens och sikens del stöder resultaten tidigare arbeten. Siklöjans andel var däremot större än väntat. Siklöjan är talrik på undersökningsområdet och detta förklarar åtminstone delvis resultatet. Sju av gråsälarna hade ätit lax och/eller öring. Två av sälarna hade Carlinmärken från utsatta öringar i magsäcken. Bland dessa ingick tre märkta öringar som blivit utsatta i Kemi älvs mynning våren 2008. Den andra gråsälen hade tiotals yngel av öring i magsäcken.

Vikarens tre vanligaste bytesarter var storspigg, strömming och siklöja. Bland vikarens bytesarter hittades inte lax eller öring i provsälarna som fångades på försommaren.

Resultaten är mycket preliminära och undersökningsmaterialet är ännu knappt. Arbetet med isotopfrekvenserna kommer snart att ge en vidare inblick i sälarnas bytesval. Provtagningen fortsätter nästa sommar och kommer då att koncentreras mera på gråsälen. Tidigast då blir det möjligt att uppskatta sälarnas inverkan på fiskbestånden.

Provsälarna nyttjas mångsidigt inom forskningen. Bland annat undersöks gråsälens och vikarens reproduktion och hälsotillstånd. Sommarens provsällar uppvisade ett gott hälsotillstånd.

Innehållet i en gråsäls magsäck och tarmkanal. I detta fall bestod innehållet av fiskben, otoliter och Carlinmärken. (foto Walter Saarimaa)

Textversion