Renens betesmarker

Naturbetet utgör fortfarande grunden för renskötseln trots att hela rennäringen genomgått snabba förändringar under de sista årtiondena. Förändringar som sker i betesmarkerna, oberoende av om de förorsakats av renarnas betning, annat markbruk eller klimat- och väderleksförhållanden, har vanligen återverkningar i renskötslen.

Renbetesforskningens uppgift är att kartlägga och övervaka betesmarkernas areal och kondition, söka orsaker till observerade förändringar samt att studera de faktorer som har återbäring på ett hållbart bruk av betesmarkerna.

Inventeringen av renbetesmarkerna innebär mycket fältarbete. Resultaten gagnar fjärrkartläggning och tolkning av satellitbilder. Foto Mauri Nieminen.

Speciellt vinterbetet begränsar naturbetande renars maximala antal genom att påverka renstammens föryngring och livskraft. Sommarbetet har främst effekter på djurens höst- och slaktkondition. Renarnas antal bör på lång sikt stå i jämvikt med betesmarkernas areal och produktion, ifall vi strävar till att fortsatt uppehålla betets kvalitativa egenskaper. Också övriga markbruksformer har effekt på betsmarkernas areal, kondition och bruk. Väderlek och klimatfaktorer kan tillfälligt – eller permanent – påverka betesmarkernas kondition. Institutets renforskning har i samarbete med Uleåborgs universitet startat ett forskningsprojekt för inventering av betesmarkerna. Vi studerar också förändringar i betesmarkernas kondition och orsaker till dessa.

Textversion