Viltets livsmiljö

Miljöforskningen behöver information om viltets eller viltstammarnas geografiska positioner samt miljöklassificerat kartmaterial eller andra bakgrundsdata. Geografiskt lokaliserat observationsmaterial kan insamlas på ett antal olika sätt. Som exempel kan nämnas bl a positionsdata från radiotelemtri eller vilttriangelobservationer. Den finska miljökartläggningen och alldeles särskilt fjärrkarteringen av skogsmarkerna står på internationell toppnivå. En kompetent sammanföring av denna information ger helt unika forskningsmöjligheter rörande viltets livsmiljö i olika geografiska skalor.

Viltets miljö är inte enbart den plats där djuret påträffas. Skogens struktur över ett större område påverkar i hög grad skogsviltets möjligheter att framgångsrikt kunna leva i landskapet. Foto Marcus Wikman.

Frågeställningarna ligger på många plan. Den vanligaste frågan är: i vilken miljö trivs en viltart bäst. Då studeras vanligen t ex födotillgång, skydd och predationsrisk. Denna infallsvinkel kan ännu ge många framgångsrika tillämpningar inom jord- och skogsbruket. Landskapsekologin studerar ekologiska fenomen i en större skala – ungefär i fågelperspektiv. Inom denna sektor är vårt kunnade och våra förutsättnigar för detaljerade analyser de allra bästa. Populationers eller individers framgång föklaras bäst av miljön på ett vidare område än precis den plats där djuret påträffas. Således förklaras t ex orrhönans häckningsframgång bäst av miljöstrukturen på ett område med en 10 km radie. Vi kan också studera miljön på ett geografiskt plan och då närmar vi oss grundförutsättningarna för en arts möjligheter att leva i sin miljö: är områdets skogsliga areal, skogens relativa andel, tillräcklig för artens krav på sin miljö. Skogsarealens fragmentering ger på många håll anledning att ifrågasätta om dessa grundförutsättningar föreligger.

Det är inte enbart skogen som är viktig miljö för viltet. Insjöland- skapet är ett viktigt inslag i vår natur och samtidigt står de karga insjöarna för en betydande del av sjöfåglarnas årsproduktion. Foto Marcus Wikman.

Textversion