Skogshönsen 2008

Stammarna mycket svaga

Sommarens triangelräkningar är nu genomförd och resultaten har sammanställts. Alla skogshönsarter minskade avsevärt. Tjäderns, orrens, järpens och dalripans sammanlagda täthet är nu 16 fåglar per kvadratkilometer skogsmark, vilket är 30 % mindre än ifjol. Räknat över hela landet minskade tjädern ca 20 %, orren och järpen ca 30 % samt dalripan rentav 40 %. Alla arter visade en svag föryngring, också dessa siffror bland de lägsta noterade under hela vilttriangelperioden. Den branta nedgången förklaras inte enbart av den svaga föryngringen, också fåglarnas överlevnad från året innan var dålig. Nästan 14 % av resultaten från räkningarna returnerades till viltforskningen över nätet, vilket har förbättrat möjligheterna att rapportera resultaten.

Sommarräkningen på vilttrianglarna var den 21. Den här rapporten är baserad på räkningar från 777 vilttrianglar. Några resultat inkommer kanske ännu och totalt torde antalet räknade vilttrianglar bli ungefär lika många som ifjol ca 780 st. Mest räknades vilttrinaglar lördagen den 9.8. (fig. 1). Drygt 4700 personer har deltagit i räkningen och inventeringslinjens sammanlagda längd är mer än 8000 km. På linjen observerades 8300 skogshöns, mest orrar och järpar. Här ger vi en allmän översikt av resultaten och artvis en täthetskarta i 50 x 50 km koordinatrutor samt stammens täthet, relativa förändring från ifjol och ungfågelandel per jaktvårdsdistrikt.

Antalet räknade vilttrianglar per jaktvårdsdistrikt och fördelningen av räkningarna per dag sommaren 2008. Veckosluten är angivna i mörkare färg.

Resultaten rapporteras snabbare

I sommar var den rekommenderade tiden för triangelräkningen 28.7.–12.8. I perioden ingick tre veckoslut. Räkning görs ändå under hela augusti. Rekommendationen för en tidigarelagd räkning gjordes nu för tredje gången. Avsikten är att kunna få fram preliminära resultat i tid till jaktföreningarnas sommarmöten, där föreningarna besluter om eventuella avskjutningskvoter eller fredningar. Vi har jobbat för att genomföra alla arbetsskeden snabbare, allt från räkning i fält till rapportering av resultaten. Möjligheten att returnera resultaten från räkningarna över Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets hemsidor har varit ett led i strävan efter en snabbare rapportering. Sommaren 2006 returnerade 8 %, ifjol 13 % och i år 14 % av resultaten över nätet.

Preliminära resultat från räkningen uppdaterades nästan varje vardag i takt med dataunderlagets tillväxt. Den första rapporten lades ut på institutets hemsidor torsdagen 7.8. Uppdateringen publicerades normalt före klockan 12 varje vardag, då dagens inkomna resultat hade blivit behandlade.

Ett historiskt dåligt år

I ljuset av hela landets genomsnitt minskade tjäderns tähet från ifjol med 20 %, orrens och järpens med 30 % och dalripans med 40 %. Genomsnittstätheten för alla skogshönsarter var bland de lägsta noterade under vilttriangelräkningens tjugoåriga historia. Det är följaktligen på sin plats att tala om ett riktigt missväxtår. Stammarna minskade över nästan hela landet och regionala skillnaderna var små. På vissa områden i landets sydliga delar hade tätheterna ändå inte minskat märkbart.

Skogshönsens föryngring var mycket svag sommaren 2008. Andelen ungfåglar av alla i räkningen observerade fåglar är ett mått på föryngringen. För tjäderns och dalripans del var ungfågelandelen den lägsta under vilttriangelräkningens historia. Däremot låg järpens ungfågelandel endast något under långtidsgenomsnittet.

Vilttriangelräkningen ger också relativt tillförlitliga uppgifter om överlevnad över vintern. Överlevnaden mäts som de gamla fåglarnas täthet i relation till föregående års totala täthet. Förhållandet mäter årsdödligheten, men kan inte särskilja mellan gamla och ungfåglars dödlighet.

Skoghönsens överlevnad från augusti 2007 till augusti 2008 var mycket svag. En misslyckad föryngring kan inte förklara den branta nedgång i stammarna som nu konstaterades. Järpens och dalripans överlevnad var den sämsta hittills noterade och för orrens del den tredje sämsta. Tjäderns överlevnad däremot var betydligt bättre och låg endast något under långtidsgenomsnittet. För tillfället har vi inte någon uppfattning om orsakerna till skoghönsens dåliga överlevnad.

Vädret var mycket ogynnsamt

Skogshönsens mycket svaga föryngring var huvudsakligen en följd av det dåliga vädret: försommaren var kall och ställvis också regnig. Kyla och regn är en farlig kombination för små skogshönskycklingar. Insektfödan kan vara knapp och en stor del av tiden är ungarna tvungna att värma sig under hönan. Enligt Meteorologiska institutet var regnmängden på sina ställen 2,5 gånger större än normalt. Medeltemperaturen för juni var på de flesta mätpunkter den lägsta på femton år. Senast hade vi en lika kall sommar år 1993. Det var inte endast skogshönsen som drabbades av den kalla försommaren. Det har rapporterats om dålig föryngring hos ett flertal andra fågelarter.

En svag föryngring i kombination med en låg överlevnad är orsakerna till skoghönsstammarnas kraschartade nedgång. Det ogynnsamma sommarvädret var troligen inte den enda orsaken till föryngringsförlusterna. En ytterligare orsak torde vara den att sorkstammarna kraschade på senvintern och våren över stora delar av östra och norra Finland. Observationer rörande rovfågelsungar som svältdött i sina bon talar också för detta. Enligt vinterns snöspårsräkningar var tätheterna av rödräv, mård och hermelin inte särskilt höga, men alla rovdjur måste äta för att klara livhanken. Också utan direkta observationer verkar det uppenbart att predationen mot skogshönsens bon och ungar har varit kraftig.

Måttlighet i jakten!

Då skogshönsens stammar är mycket svaga krävs stor behärskning i jakten. Sannolikt går det att hitta skogshöns på goda lokaler i höst men också på dessa ställen finns all anledning till en mycket restriktiv avskjutning. De områden som också i år hyser en måttlig stam kommer framöver att vara värdefulla för att bygga upp stammarna på större områden. Då föryngringen varit svag riktas avskjutningen av nöd mot äldre reproduktiva fåglar, vilkas överlevnad till nästa häckningssäsong skulle vara mycket önskvärd.

Pekka Helle
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
Tutkijantie 2 E
90570 Ukeåborg
Tel. 0205 751401

Marcus Wikman
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet
PB 2
Tel. 0205 751272
00971 Helsingfors

Textversion