Makean veden kaloilla kysyntää markkinoilla

Sötvattensfiskarterna har efterfrågan på marknaden

Suomukalat, muikku, lohi ja ankerias ovat merkittävä luonnonvara pohjoisen Itämeren maiden rannikolla ja sisävesillä. Suomen, Ahvenanmaan, Ruotsin ja Viron yhteenlaskettu kaupallinen saalis oli vuonna 2003 runsas 17 000 tonnia ja saaliin tuottaja-arvo noin 26 miljoonaa Euroa. Näiden lajien suhteellinen merkitys ammattikalastukselle on kasvanut avomerikalastuksen keskittyessä. Useimpien makean veden lajien hinta ja kysyntä ovat kiristyneessä kansainvälisessä kilpailussakin pysyneet hyvänä.

Lisätietoja:
Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos,
tutkija Jari Setälä, puh. 0405308103
tutkija Asmo Honkanen, puh. 0405293699

Suomen Ammattikalastajaliitto, Toimitusjohtaja Kim Jordas, puh. 0400720690

Ahvenanmaan maakuntahallitus, Toimistopäällikkö Olof Karlsson, tel. 0405409772

Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund, Ordförande Hugo Andersson, tel. 9904612220155

Makean veden kalojen suhteellinen merkitys kalastukselle on kasvanut, koska silakan, turskan ja lohen kalastusta säädellään entistä tiukemmin ja avomerikalastus keskittyy harvojen toimijoiden käsiin. Kaupallisesti merkittävimmät rannikko- ja sisävesilajit ovat kuha, muikku, siika, ankerias ja ahven. Suomen osuus on yli puolet kokonaissaaliin määrästä ja arvosta. Suomessa merkittävin laji on muikku, Ahvenanmaalla siika, Ruotsissa ankerias ja Virossa kuha. Suomi on tärkein makean veden lajien markkina-alue. Kotimaisen saaliin lisäksi Suomessa kulutetaan runsaasti myös kotimaassa kasvettua ja Kanadasta tuotua siikaa sekä Virosta tuotua kuhaa. Pääosa Viron kuha- ja ahvensaaliista viedään muualle Eurooppaan. Ahvenanmaan saalis markkinoidaan pääosin Manner-Suomeen ja Ruotsissa saalis myydään ensisijaisesti kotimarkkinoille.

Suomessa kasvatettujen lohikalojen tarjonnan huimasta lisääntymisestä huolimatta perinteisten makean veden lajien kysyntä on pysynyt vakaana. Suomessa arvostetuimmat lajit ovat kuha, siika ja muikku. Ruotsissa ja Virossa ankerias on kallein laji. Ruotsalaiset arvostavat myös kuhaa ja ahventa sekä erityisesti muikunmätiä, josta tuottajalle maksetaan peräti 45 €/kg. Muutoin muikkua ei juurikaan arvosteta Ruotsissa, ja myös siian ja mateen hinnat ovat siellä selvästi suomalaisia alhaisemmat. Itämeren lohen hinta on kaikissa tarkastelluissa maissa samalla tasolla. Aiempien tutkimusten perusteella lohikalojen hinta määräytyy enemmän maailmanmarkkinoiden kuin kansallisen tarjonnan perusteella.

Makean veden kalalajien merkitystä ja markkinoita pohditaan Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitoksen, Suomen ammattikalastajaliiton, Ruotsin Itärannikon kalastajien keskusjärjestön sekä Ahvenmaan maakuntahallituksen järjestämässä suomukalaseminaarissa Turussa. Seminaari avaa Pohjoismaiden ministeriöneuvoston rahoittaman kolmivuotisen projektin, jossa tutkitaan makeanveden kalalajien markkinoita. Seminaariin osallistuu kalastajia, kalanjalostajia, kalakauppiaita, järjestöjen edustajia ja tutkijoita Suomesta, Ahvenanmaalta, Ruotsista ja Virosta. Seminaarissa kala-alan toimijat miettivät yhdessä miten rannikko- ja sisävesikaloista saataisiin lisäarvoa koko tuotantoketjulle.

Seminaarin jälkeen projekti jatkuu Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitoksen vetämällä tutkimusosiolla, jossa tutkitaan makean veden kalojen markkinarakenteita ja hinnanmuodostukseen vaikuttavia tekijöitä. Projektin kulusta saa lisätietoa riista- ja kalatalouden tutkimuslaitoksen internet sivuilta www.rktl.fi ja tutkimuksen tuloksista tiedotetaan vuoden 2006 lopussa.

***

Fjällfisk, siklöja, lax och ål är en betydelsefull naturresurs längs kusterna och i insjöarna i länderna i norra Östersjön. Finlands, Ålands, Sveriges och Estlands sammanlagda kommersiella fångst var år 2003 totalt 17000 ton och fångstens producentvärde ca 26 miljoner euro. Dessa arters relativa betydelse har ökat för yrkesfisket då havsfisket har koncentrerats. Priset och efterfrågan på de flesta sötvattensfiskarterna har bibehållits på en bra nivå även i en allt hårdare internationell konkurrens.

Sötvattenfiskarternas relativa betydelse för yrkesfisket har ökat då fisket efter strömming, torsk och lax regleras allt hårdare och havsfisket koncentreras till några få aktörer. De kommersiellt mest betydelsefulla kust- och insjöarterna är gös, siklöja, sik, ål och abborre. Finlands andel av totalfångstens volym och värde är över hälften. Den mest betydelsefulla arten i Finland är siklöja, på Åland sik, i Sverige ål samt i Estland gös. Finland är det viktigaste marknadsområdet för sötvattensfiskarter. Förutom den inhemska fångsten konsumeras i Finland också rikligt i hemlandet odlad sik och från Kanada importerad sik samt från Estland importerad gös. Huvuddelen av Estlands fångst av gös och abborre exporteras till övriga delar av Europa. Ålands fångst marknadsförs huvudsakligen till fasta Finland och i Sverige säljs fångsten i första hand på hemmamarknaden.

I Finland har efterfrågan på de traditionella sötvattensfiskarterna bibehållits stabil trots det kraftigt ökade utbudet på laxfiskar. De mest uppskattade arterna i Finland är gös, sik och siklöja. Ålen är den dyraste arten i Sverige och Estland. Svenskarna uppskattar också gös och abborre samt speciellt rom av siklöja. För löjrom betalas producenterna upp till 45 euro/kg. I övrigt uppskattas siklöjan inte nämnvärt i Sverige och också priset på sik och lake är där klart lägre än i Finland. Priset på östersjölax är på samma nivå i alla granskade länder. På basen av tidigare undersökningar vet man att priset på laxfiskar bestäms mera av världsmarknaden än av nationellt utbud.

Sötvattensfiskarternas betydelse och marknader dryftas på ett fjällfiskseminarium i Åbo. Seminariet ordnas av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Finlands Yrkesfiskarförbund, Svenska Ostkustfiskarnas Centralförbund och Ålands landskapsregering. Seminariet öppnar ett treårigt projekt som finansieras av Nordiska Ministerrådet. Projektet studerar sötvattensfiskarternas marknader. I seminariet deltar fiskare, fiskförädlare, fiskhandlare, representanter för organisationer och forskare från Finland, Åland, Sverige och Estland. Under seminariet funderar fiskbranschens aktörer tillsammans på hur man av kust- och insjöfiskarterna kunde få mervärde till nytta för hela produktionskedjan.

Efter seminariet fortsätter projektet med en undersökning som leds av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet. I den undersöker man faktorer som påverkar sötvattenfiskarternas marknadsstrukturer samt prisbildning. Ytterligare uppgifter om projektet erhålls under projekttiden från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets hemsidor www.rktl.fi och om undersökningens resultat informeras i slutet av 2006.

Tulostettava versio